Viza – Nova Scotia Duck Tolling Retriver (Tollare)
Viza är en tollare på 6,5 år. När hon var ca 1 år märkte jag att hon rörde sig lite stelt och mindre smidigt. Vi besökte veterinären för att röntga höfter, armbågar och rygg. Den visade inga skador. Vi fortsatte ”felsöka” Viza hos veterinären och antiinflammatoriska sattes in ihop med besök hos en hundmassör. Vi testade många typer av rehab, alla som finns och några ännu inte påkomna tror jag, med varierad framgång. Viza var bra en stund, vi började träna och sen kom bakslagen som ett brev på posten. Hennes iliopsoas blev hela tiden inflammerad, hon satt fast i bindväven och gick upp i vikt.
Mina farhågor togs upp hos veterinären och de bekräftade att inflammationen troligtvis skulle bli kronisk. En ny röntgen av rygg och höfter gjordes som visade på en mycket liten nervförträngning mellan två kotor. Eventuellt kunde den orsaka problemet med spänd rygg och spända muskler för att kompensera detta med inflammationer som följd. Viza blev halt och gick passgång för att kompensera sin spända och onda rygg. Med smärta i iliopsoas som följd. Träningsvila rådde under ca 4 år. Uttråkad hund som följd av detta med smärta på det.
Jag sökte då efter annan behandling och fick tips om Sofia. Vi elbehandlade Viza och fick ett träningsprogram att göra hemma. Vi fick ett strechprogram, rehab att traska i ris, gå lös i skogen över stock och sten för att bygga muskler skonsamt och tvinga Viza ut ur passgång samt skritta över hinder.
Sakta men säkert började Viza slappna av i muskulaturen, fick bättre rörelsemönster och vi kunde börja simträna. Vi kunde dra ner på antiinflammatoriska medicinen och börja träna och tävla igen!
Sofia har tålmodigt svarat på tusentals dumma frågor från mig visat otaliga gånger hur övningar ska göras och plockat in oss på akuttid när Viza har råkat illa ut. Tollare är inte så bra på att röra sig lugnt och kontrollerat alla gånger… Hon har testat alla metoder och några till för att hjälpa Viza rätt.
Idag är Viza avställd från medicinen sedan ca 2 år, ingen akut smärta, ingen passgång och hon får både träna och tävla. Men bäst av allt, hon uppvisar ingen smärta! Hon rör sig fint, ligger fint i vikt och har byggt muskler. Viza får återkommande behandling av Sofia i förebyggande friskvårdssyfte och som underhåll av musklerna. Ibland blir hon lite öm i ryggen men inte med sådan smärta att hon blir halt och får inflammation.
Utan Sofias hjälp hade Vizas livskvalitet varit låg och frågan är om hon varit kvar hos mig idag med tanke på all medicin och smärta hon haft. Varje gång vi åker till Sofia springer Viza in med glatt viftande svans och ska knappt följa med hem igen. Med hennes erfarenhet av alldeles för många undersökningar som gjort ont under åren säger det väl allt om Sofias behandling och bemötande av både hundar och ägare. I tryggare händer kan man inte vara!
Tack till Viza och matte Emelie som delar med sig av sin historia!