Författare: svanskogshundfysik.se

Vad är rehab för något?

Rehabilitering, eller rehab som vi ofta förkortar det till, finns i olika sammanhang och betyder lite olika för olika personer. För många betyder ordet rehab att man tränar på det, som på grund av en skada eller sjukdom blivit svårt och man försöker återfå den förlorade funktionen igen. För andra betyder ordet rehab att man helt enkelt vilar och återhämtar sig.

På Wikipedia beskrivs rehabilitering med orden: “Syftet med rehabilitering är att hitta ett optimalt sätt för en person att kunna återvända till dagligt liv och återfå en rimlig hälsa…” samt “Medicinsk rehabilitering består av en behandlingsplan som fokuserar på återhämtning efter en sjukdom eller skada.” I ordböcker beskrivs ordet rehabilitering med ordet återanpassning.

Söker man på synonymer till rehabilitering får man bland annat förslag på återanpassning, omskolning, uppträning, träning; upprättelse, återupprättande

För mig i mitt yrke betyder rehabilitering att man läker ut, återhämtar och återuppbygger sig och gäller även för de små skadorna, inte bara de stora och kanske livsomvälvande skadorna eller sjukdomarna.

För en hund som halkat på isen och sträckt sig svårt och nu är halt, anser jag kan behöva komma till en canineopat för läkning och rehabilitering, dvs återhämtning, även om skadan (i detta exempel en muskelbristning) är förhållandevis liten och kommer så småningom läka ut av sig självt under förutsättning att hunden får rätt vård den första tiden.

När börjar Rehabiliteringen då?

  Jag skulle vilja påstå att återhämtningen efter en skada påbörjas mer eller mindre direkt efter att den har skett! Kroppen skickar ut diverse ämnen som genast börjar reparera den skadade kroppsdelen, det som för oss är känt som inflammation. För att kroppen ska klara av arbetet med återuppbyggnaden behöver den få utrymme att vila, den utsatta delen ska inte behöva vara under så stor belastning nu. Ibland kan det bli lite för mycket av det goda, inflammationen kan bli så pass intensiv att man blir väldigt svullen, får mycket ont och får nedsatt funktion i den drabbade delen och läkningen går långsamt. Då behöver kroppen hjälp med läkningen!

Hjälp kan vara antiinflammatoriska preparat som dämpar inflammationen så pass att man inte behöver ha så ont och att man kan klara att röra lite på kroppen så att cirkulationen håller sig igång! Nästa steg kan vara massage, elektroterapi eller laser. Dessa tre alternativ stimulerar cellerna i kroppen till en hälsosam och snabbare läkning och är smärtlindrande och cirkulationshöjande! Så snart kroppen behöver vår hjälp i läkningsprocessen brukar jag börja tala om Rehabiliteringen: det är här den börjar!

Rehab behöver alltså inte bara vara träningsprogram och rörelseövningar! Vila och läkningsprocessen är också en del av rehaben för mig på Svanskogs Hundfysik, sedan kommer återuppbyggnaden och den träning som passar!

När man söker med sin hund till Svanskogs Hundfysik, så går vi igenom några olika delar för att slutligen ha en delvis eller helt återställd hund, beroende på skadan eller sjukdomens art. 

  I skadans allra första skede, behövs oftast inte någon behandling, kroppen är redan igång och tar hand om skadan. Dessutom kanske det finns strukturer som blöder invärtes och då är det endast vila som behövs de första dagarna. Försvinner inte symtomen redan nu, så kan kroppen behöva hjälp att läka som vi nämnde ovan. Svullnader ska hållas nere, smärtlindring kan behövas, stöd i form av kinesiologi-tejp eller skydd kan behövas, omkringliggande strukturer kan behövas ses över för att inte ta stryk av felbelastningar en skada kan ge. 

När denna del av rehaben är över, brukar de flesta mindre skador ha återhämtat sig tillräckligt för att hunden ska kunna återgå till det normala. Andra mer komplicerade skador kan däremot behöva ytterligare hjälp i form av träning och rörelseövningar för att hunden ska återfå rörelse och stabilitet i den skadade kroppsdelen.

Sista steget är att bygga upp muskulaturen dvs styrka och kondition, innan hunden är helt återställd. 

Beroende på hur allvarlig, hur omfattande och vart på kroppen skadan är varierar rehabens utförande och tid. Min egen rehab, efter trafikolyckan 2018, är ännu inte helt klar, men jag är inne på slutskedet där jag bygger styrka och kondition. Över ett års rehab!

Schäfern Zehras rehab har pågått sen april och beräknas vara klar i august. En ung aussie behövde fyra besök plus lite övningar hemma för att rehabilitera en lokal inflammation i bogen. 

En äldre hund som under större delen av sitt liv gått omkring med rörelsestörningar i bogen får varannan månad, till en gång i kvartalet underhållande behandling för att den akuta inflammationen inte ska blossa upp och besvära hunden. I det fallet kan man kalla rehaben för underhållande vård eller friskvård om man hellre vill.

Med andra ord så innebär rehabilitering hos Svanskogs Hundfysik alltifrån tre besök, till sex månaders behandling och träning eller återkommande besök resterande tid av livet. Allt beror på skadan och hundens målbild. I ordet rehabilitering, hos mig, innefattas alltså även läkningsprocessen, dvs behandling med massage, el eller vibb innan man kommer till rörelse- och styrketräning.

Är du osäker på om Din hund är behov av rehab eller friskvård? Ring och fråga!

070 2961996
Cert. Canineopat Sofia Malmberg

Hundarna på bilderna är exempel och har ingen direkt koppling till texten.

Hundselar

Utbudet idag på selar har blivit enormt! Det går att få måttsydda, drag- promenad- spår- wp- antidrag-selar i mängder av former och färger. Ibland kan det för oss som hundägare bli riktigt klurigt att välja ut en bra sele som passar vår hund. Kunskapen om hur olika selar passar kan variera stort när man kommer till en djurbutik för att få hjälp.

Jag ska i denna text försöka summera vad man ska tänka på och hur man navigerar mellan de olika typer av selar som finns på marknaden! Med Hjälp av Hälleforshunden Atlas, Drevern Brasse och Schäfrarna Gala och Zehra ska jag försöka visa och förklara olika selars nackdelar och fördelar. Jag har ritat ut symboler för de mest relevanta skelettdelarna på hundarna, bogbladet, bogleden samt överarmsbenet, för att det ska bli lätt för Er att tyda selens inverkan på hundens anatomi.

Grunden till en bra sele är passform och säkerhet! Många delar upp de olika selarna efter användnings syfte, men också enligt modell.

Klicka här om du vill få personlig hjälp att prova en sele!

Y-sele H-sele D-sele

De selar som man oftast ser är av modellen D-sele och Y-sele samt H-selen som ofta förväxlas med Y-selen på grund av hur den är utformad framifrån.  För att göra det lite enklare; H-selen har en längre ryggrem än vad en Y-sele har och halsremmarna går rakt ut från ryggremmen istället för snett framåt vinklade som på en Y-sele. Y-selar kan skilja sig i utformningen på ryggen, vilket har ganska stor betydelse.  En del modeller, som kallas för Y-sele då de ser ut som ett Y framifrån på hundens bringa, saknar remmen på ryggen. Halsremmarna och bröstremmarna kommer upp och möts mitt uppe på hundens bogblad, vilket gör att det bildas ett X. Beroende på betraktaren omnämns ibland även T-sele, som innebär det samma som en D-sele; en rem som går tvärs hundens bringa . De olika bokstäverna som ofta används för att beskriva vilken typ av sele det är, är ett hjälpmedel för att skilja de olika modellerna åt men inget som är skrivet i sten. Det intressanta är hur varje modell påverkar hundens rörelsemönster, snarare en vilken bokstav man anser den liknar!

Mitt knep för att snabbt bedöma vilken modell jag har framför mig och hur bra bogfrihet den har, är att kolla på selen ovanifrån, vilken bokstav D, H, Y eller X är den mest lik.

Det första man ska kolla efter när man provar en sele till sin hund är tyvärr inte färgen eller mönstret på selen, utan om hundens skelettdelar kan röra sig inom sitt rörelsemönster utan att selen sitter i vägen!

Hundens anatomi och hur selen påverkar rörelseapparaten

Bogbladet (nr 9), bogleden (där bogbladet och överarmsbenet, Humerus nr 10, möts) och armbågen (nr 12). Se bild ovan.

 En sele som sitter för tajt vid armbågen (nr12) kommer sannolikt ge skav i armhålan och göra det obekvämt för hunden att föra frambenet bakåt när den går. Efter ett tag kommer hundens steg bli förkortat.

Sitter selen hårt om, eller korsar bogbladet (nr9) kommer rörelsen i bogbladet bli hämmad, vilket i längden kommer leda till stela muskler och till sist en hund som rör sig ganska stödigt med ”trippande” framben.

Om selen sitter i vägen för bogledens rörelsemönster, så kommer hundens steg kortas framför allt framåt och musklerna kommer bli stela i stort sett hela bogen vid längre användning.  Och dåliga, ömma muskler ger, som vi vet, lätt problem i lederna!

När selen uppfyller de tre ovanstående punkterna, bogblad, bogled och armbåge, så ska man kolla hur selen sitter i halsen.

Hundarna har, precis som oss, ett bröstben (nr7), men deras bröstben är betydligt smalare och spetsigare än vårt och är lätt att känna med fingrarna mellan hundens framben en bit ned på halsen. Helst ska selen ligga direkt på bröstbenet! Ligger selen ovanför bröstbenet så kommer selen trycka mot hundens luftstrupe. Är det tänkt att hunden ska dra i selen är detta mycket olämpligt!

Selens bakersta del ska inte gå längre än vad bröstbenet är långt (vid revben 7)! Detta för att försäkra sig om att selen inte kan trycka på hundens inre organ!

Många hundar har mycket halsskinn, när Ni provar en sele var då noga med att lyfta upp skinnet ovanför halsremmen. Gör man inte det kommer man sannolikt att upptäcka att selen är för stor i halsen så fort hunden börjar dra i selen och det kan även bli vältigt obekvämt för hunden då skinnet ”nyps” av selen. (se nomesele nedan)

5 kriterier för god passform

Uppfyller selen dessa fem punkter, fri rörelse för bogblad, bogled och armbåge samt trycker inte på mjukdelar i hals eller buk, så är selen lämplig för hunden. Observera att det finns särskilda selar med en extra bukrem. Dessa selar är designade för ett särskilt syfte för rymningsbenägna hundar och kan ses som ett undantag.

Vilken sele är bäst då? Vad ska Ni börja leta efter för typ av sele? Tyvärr kan man inte säga rakt av att Y- H- eller D-selen är bäst! Mycket beror på hur hunden ser ut, vad du vill kunna göra med hjälp av selen och så vidare.

D-selen (även kallad T-sele)

 Dock finns det sällan D-selar som sitter bra på en hund, ur ergonomisk synvinkel.  Många D-selar hamnar i vägen för de flesta av våra kriterier, som skrevs om högre upp. Det finns exempel på D-selar som sitter högt på halsen, varpå bogleden förefaller kunna röra sig mer fritt än en lågt placerad bröstrem, men istället så sitter selen då mot luftstrupen och blir dessutom väldigt obekväm för hunden att böja ner huvudet i för att till exempelvis sniffa på marken.

Y-sele som har en rygg som ett X

De Y-selar, eller X-sele om man tittar ovanifrån, som växte snabbt i popularitet och som syns på bilden nedan, är i många fall oproportionerlig i halsmåttet som är väldigt stort! Att den fasta halsringen är så stor och rem utmed ryggen saknas, gör att selen sitter för långt bak, det vill säga den sitter inte om halsen snarare om bogen och mitt ovanpå bogbladen. Det är en sådan här sele som ger bogbladet ett stort motstånd och gör att med tiden blir musklerna stelare och att steglängden försämras. På hunden nedan, som har en ganska lång bröstkorg men med smal hals, sitter selen dessutom tajt i armhålan! Denna modell av sele passar hunden nedan påtagligt dåligt! Hade man valt en storlek mindre som passat halsmåttet så hade hunden nästan inte fått i frambenen för då blir selen för kort. Hade man tagit en storlek större, så att armbågen blivit fri, ja då hade ju halsen blivit absurt stor. Så se upp med halsmåttet och längden på bröstremmen!

Y-sele

En Y-sele sitter på drevern Brasse på bilden ovan. Denna sele är en robust sele försedd med handtag på ryggen och lämpar sig bra i många situationer förutsatt att den passar hunden! Halsringen är ganska stor och går inte alltid ställa in så mycket som skulle krävas. På grund av det hamnar den lätt för långt bak och stör rotationen i bogbladet. Remmen/plattan på ryggen är ofta något kort och halsremmarna är vinklade framåt och sneddar därför ofta över främre kanten av bogbladet. På Brasse, som har en ganska bred hals så sitter denna selen så när som okej ändå! På en hund med smal hals skulle den däremot hamna för långt bak.

Selen är dock ganska bred i bröststycket. Breda remmar fördelar tryck mycket bättre än smala remmar, men nackdelen med breda remmar är att de lätt hamnar i vägen för fri rörelse. Se skillnaden på bilden nedan där Brasse har en sele med smalt brödstycke och jämför med den där han har ett brett bröststycke.

H-sele

Här ser vi en H-sele av märket Ttouch. Till denna hund passar denna selen bra, men inte perfekt. Delningen fram på bringan sitter strax ovanför bröstbenet, alltså riskerar att klämma på luftstrupen (se bild nedan). För att denna sele skulle ha suttit perfekt på den här hunden skulle ryggstycket varit lite längre än vad det är. Då hade halsringen hamnat lite lägre, mitt för bröstbenets spets, men utan att vara i vägen för bogbladet. Jag har valt att använda den här selen ändå, då vi inte har för avsikt att dra med den så risken för att det blir ett hårt tryck över luftstrupen är liten.

Selen på bilden ovan och nedan har flera fästpunkter för kopplet, på bringan, och två på ryggen.  På det viset lämpar denna selen sig, samt liknade selar, för koppelträning då två fästpunkter används samtidigt. Det gör att även om hunden skulle ta i och dra (bort från något läskigt eller fram mot något roligt) så styr kopplet bort draget från strupen, förutsatt att man inte lyfter hunden uppåt med kopplet.

Det finns ett flertal företag som tillverkar selar med dubbla fästpunkter för kopplet och har du en hund som drar mycket, gör utfall eller liknande så är det en H-sele med dubbla fästpunkter som jag skulle rekommendera er att använda framför en wgv-sele (se Antidrag-selar nedan).

Dragselar

På bilden nedan visar Atlas och Zehra upp sig i sina dragselar som kallas för Nomesele och är avsedd för att hunden ska dra med relativt låg dragpunkt, dock ej weightpull! För weightpull krävs en sele med ännu lägre dragpunkt. Selarna på bilden är måttsydda till respektive hund. Bogbladet, bogled och överarmsbenet kan röra sig fritt även när hunden tar i och hänger i selen. Delningen fram på selen är mitt över bröstbenet och kommer inte klämma på luftstrupe eller de större blodkärlen! Samt så följer den bröstkorgen så att det inte blir tryck på hundens mjukdelar! Observera att passformen på en dragsele alltid ska testas i belastning! När hunden står still, inte drar, så kommer selen att se lite liten ut.

Antidrag-selar

För hundarna som man önskar drog mindre finns det Antidrag-selar. De finns i många olika varianter. Generellt kan man säga att de är utformade för att hindra hundens väg framåt och göra det lättare för föraren att kontrollera hunden.

På bilden nedan ser vi en wgv-sele, en sele som man knäpper fast kopplet på bringan (bröstbenet) på hunden, för att hunden ska bli lättare att hantera när den drar i kopplet. Selen på bilden är såld för att passa denna hund, men när vi tänker efter och tittar på anatomin, så förstår vi ganska snart att denna selen inte är särskilt behaglig för hunden att ha på sig. Då tanken med selen är att när man håller emot i kopplet så ska selen sitta så pass hårt att selen inte snurrar, istället vänds hela hunden mot dig. Att den sitter på det viset göra att bogbladen nästan nyps ihop, bogledens utrymme för rörelse begränsas i och med de stela bogbladen och den främre remmen. Selen sitter åt i armhålan och gör det obekvämt för hunden att röra frambenet även bakåt. 

När kopplet sträcks och man håller emot hunden som drar framåt, vrids hunden runt ett halvt varv tack vare selen. Den rörelsen i hundens framben blir även den en negativ påfrestning för leder och muskler.

Jag har full förståelse att man kan behöva använda denna typ av sele för att kunna kontrollera hunden i farliga miljöer, såsom i stadstrafik till exempel. Men ta hjälp av en duktig hundtränare och öva koppelhantering. Se även till att hunden får underhållande massage, under tiden man tränar med denna typ av utrustning så att inte hunden drar på sig skador till följd av utrustningen. Prova gärna en dubbelkopplad sele, det vill säga ett fäste på ryggen och ett fäste i bringan. På så vis kan man undvika rotationen som blir om man bara använder den främre fästpunkten. (Se Ttouch-sele med flera)

Ta hjälp med en konsultation

Känner Ni fortfarande att Ni behöver mer tips och råd kring selen Ni tänkt ha på Er hund? Hör av Er och boka en konsultation hos mig på Svanskogs Hundfysik.

Ta med en eller flera selar som Ni vill prova på er hund. jag har ett begränsat antal modeller i storlek large att prova för er med större hundar.

Väl mött och tack för att Ni tog Er tid att läsa om hur hundens utrustning kan påverka anatomin och ge upphov till rörelsestörningar!

Vill Ni läsa mer om tips kring koppelhantering och hur man kan använda sig av tvåpunktskoppling, besök då Milene Wallin och hennes hemsida för mer information.

Författaren

Jag, Sofia malmberg, som skrivit denna sammanfattning om selars passform är utbildad och certifierad Canineopat, och har utbildat mig vid UPH Education och det är utifrån den biomekanik jag läst om som jag baserar ovan skrivna tips och råd på. Hundarna på bilderna har, iförd aktuell sele, palperats för att konstatera det exakta läget på vardera sele i förhållande till hundens anatomi. Denna text är avsedd för att vägleda hundägare för att hitta en sele med optimal passform för sin hund.

Massage, rehabträning och friskvård för hundar

Varför ska en hund få massage? Är det viktigt och veta vad som är bra träning för en hund? Vad är ett optimalt rörelsemönster för just din hund? Har alla hundar samma behov av samma typer av träning? Hur vet man egentligen om ens hund behöver massage? Dessa frågor besvaras i följande text, en text för dig som vill ha koll på saker som kan få din hund att må bra.

Behandlande massage

Massage är för oss människor inget obekant, men faktum är att hundar har även de behov av massage och extra omsorg om sin muskulatur. UPH Hundmassage, är en djupgående massage som provocerar, töjer och dränerar både ytliga och djupa muskler. Det gör att muskeln får bättre genomblödning, den blir töjd till optimal längd och forslar bort vätska och slaggprodukter.

Fördelarna med massage är många. Spänningar hunden går med hittas och behandlas innan hältan uppstår. Muskler som konstant har för högt tonus, spänning, ger ett ökat tryck på lederna och skadar då ledbrosket. Detta kan över tid ge problem med mer artros. En jämn och avslappnad muskulatur ger hunden ett mer ergonomiskt rörelsemönster och därmed bättre fysisk prestanda och ett gott humör.

Vanor som kan leda till förslitningar

 Men vi som inte tävlar, jagar eller arbetar med hunden, behöver våra hundar verkligen massage? Svaret är förmodligen ja. Drar hunden i kopplet på promenaderna, går hunden alltid på vänster sida om dig, rusar hunden ut i full fart på morgonen för första morgon kissen? Allt hunden gör så använder den sin muskelmassa och de, precis som oss, gillar ofta vanor. Det vill säga vi och de gör saker ungefär på samma sätt varje dag. Detta leder till en viss oliksidighet och i längden att den blir starkare i ena sidan än andra. Muskler överansträngs, som lätt leder till att de rör sig ojämnt och leder blir påverkade.

En del hundar har sen tidigt sämre leder, till exempel höfter och/eller armbågar. Är en led av någon anledning försvagad blir det ännu viktigare att musklerna fungerar bra och är välbyggda för att kompensera det leden i sig saknar.

Vi är alla ute och går ett par gånger om dagen med vår hund, men hur ser våra promenader ut? Får hunden tillgång till att gå på olika underlag, i olika terränger och röra sig i olika hastigheter? Detta är saker som är viktiga för att hunden ska bli medveten om sin kropp och fyra tassar, för att kroppens alla muskler ska få arbeta och för att kroppens leder ska kunna bibehålla sin rörlighet.

  Vad ska man titta efter?

Det ska se lätt och rytmiskt ut när en hund rör sig. De är fantastiska på att balansera sin vikt från en tass till en annan om underlaget är ojämnt och så skulle krävas. De kan spara energi med val av gångart för till exempel längre eller kortare distanser. De är helt enkelt experter på att ta sig fram och detta gör ju att det för oss som ägare kan vara svårt att se om hunden har ont någonstans då de ändå glatt hänger med på promenaderna, tävlingarna eller jakten.

Ledtrådar till ohälsosamma muskler kan vara att hunden ofta väljer passgång, tar kortare steg än normalt eller att den undviker vissa moment i miljön. Hunden som helst inte vill hoppa in i bilen, utan hellre vill bli lyft, kanske inte gör detta av lathet utan för att den känner sig stel eller svag av någon anledning. Hunden som bråkar när man ska sätta på den halsbandet kanske har ont i nacken eller har huvudvärk. Eller hunden som alltid ligger och vilar på samma sida kanske gör detta för att undvika att belasta ett särskilt ben sen när den ska resa sig.

  Vad ska vi träna och varför?

Beroende på vad just din hund gillar att göra är det viktigt att den har tränat på just det tidigare på ett skonsamt sätt. Ingen av oss som aldrig åkt längdskidor kommer vilja börja med att köra Vasaloppet till exempel. Vill man träna till exempel Weight Pull med sin hund är det viktigt att man börjar med så lite vikter att hunden kan träna in en bra teknik att dra till att börja med, innan man lägger till de tyngre vikterna.

Har du däremot en hund som skadat ett ben vid en olycka måste du och hunden kanske börja med en helt annan typ av träning än den ni höll på med tidigare. Det kanske var en träningsform som krävde kondition och arbete i hög fart som ni genomförde ihop. På grund av en skada kan helt andra typer av träning bli relevant.

Man kan ju även förebygga olika ledproblem med god muskelträning. I den typen av träning kanske inte styrka och kondition är som viktigast utan rörelse och balans.

För att veta hur man ska träna med sin hund kan det vara mycket fördelaktigt att först ta reda på om det finns någon muskel som av någon anledning arbetar fel eller snett. En muskel som inte klara att arbeta i sin tänkta rörelsebana, kommer vid träning inte bygga sig korrekt, vilket resulterar i att vi inte får de resultat vi vill med vår träning.

För att bibehålla, måste vi underhålla

För att göra en liknelse till något som är bekant för många av oss, brukar jag påpeka det faktum att det räcker inte att köpa och montera fyra bra däck på din bil, för att den ska få goda köregenskaper. Däcken måste bland annat underhållas med kontroll av lufttryck. Är en hjulinställning inte helt korrekt kommer däcket utsättas för överdrivet slitage och förlora sina tänkta egenskaper.  Är däcket i sig obalanserat så kommer det inte heller hålla i längden, utan måste tas till verkstad och få problemet åtgärdat innan större skada uppstår.  För att bibehålla funktionen och förlänga livskvalitén ser vi till att underhålla!

Självklart ska även våra hundar unnas detta innan eventuella hältor eller ledproblem uppstår. Förutsättningar förändras och så även möjligheten för våra hundar att prestera. Alla får inte en problemfrikropp från start och det kan vi ta hänsyn till och stärka hunden där det behövs. Andra kan råka ut för något traumatiskt och på så vis behöva extra hjälp. De som har de önskade förutsättningarna för framgång vill vi ju hjälpa så att de behålls under så lång tid som möjligt. Vänta inte på att problemen ska dyka upp! Jobba istället för att så få problem som möjligt ska uppstå!

 Fråga någon som vet!

Skapa dig en uppfattning om vad som är normalt för din hund, hur brukar din hund röra sig, vad brukar den orka, vad brukar hunden väga och finns det någon av liknande ras att genomföra med? Ta reda på vad din hund kan vara behjälpt med i vardagen. Kanske handlar det om en annan typ av halsband eller sele. Eller kan det vara så att hunden är hjälp av en mer specialiserad typ av uppvärmning innan aktiviteten? Lär dig vilka rörelser, tempon och muskelgrupper som är starkast på din hund och ta hänsyn till vad den inte är lika bra på och anpassa den dagliga motionen därefter!

Ta dig tid att gå igenom hunden med någon som besitter god kunskap om hundens muskler, till exempel en canineopat, fysioterapeut eller en veterinär om vad din hund skulle kunna klara av eller om man behöver förbättra något i hundens vardag för att främja en frisk, stark och lycklig hund.

Canineopat

  Som certifierad canineopat har jag specialiserat mig på hundens rörelseapparat och allt vad den innefattar. Hur påverkas hunden av smärta, hur kan smärta visa sig och hur blir man av med smärta. Det intressantaste är när man dessutom kan ta reda på varför smärtan uppstod. Vilken muskelgrupp var det som började arbeta snett eller på annat sätt felaktigt? Och varför blev det så?

Att gå till en canineopat är sällan ett ”quick-fix”. Jag hjälper muskulaturen till ett bättre utgångsläge och sedan ge dig som kund rörelseövningar att arbeta med tillsammans med din hund. Det är då den riktiga rehabiliteringen tar fart! Alltså när vi hittat ett skonsammare rörelsemönster som vi vill befästa hos hunden och bygga på.

Jag kan även hjälpa till innan de ohälsosamma muskelspänningarna har gett en rörelsestörning. Med hjälp av att noggrant palpera, trycka i, hundens olika muskler kan jag hitta lokala spänningar. Dessa spänningar kan vi återställa till normalt tonus, spänning, med hjälp av djupgående massage eller elektroterapi, som är mycket snällt mot kroppen.

Kom ihåg att man tjänar på att förebygga och att det kan löna sig att rehabilitera de små spänningarna innan de angriper leden och resten av rörelseapparaten.

 

Text skriven av Sofia Malmberg, Certifierad Canineopat och Diplomerad massageterapeut för hund, från UPH Education

 

Ta reda på vad som är lagom motion för din valp!

Sommartider förknippas för somliga som valptider! I samband med semester så passar det för många bra att skaffa valp! Det är mycket att tänka på när familjen utökas med en ung hund, alltifrån foderfrågor till motion. Vad beträffar motion och träning tycker jag att det finns några viktiga saker att tänka på som jag kommer berätta om i denna text!

Det är för de flesta känt att man ska vara försiktig med att låta valpen gå i trappor och att den ska ha korta och mindre ansträngande promenader än en fullvuxen hund. Men hur länge ska man bära sin valp uppför trappan? När är valpen redo att gå på längre promenader? Bra att ta reda på är hur fort just din typ av ras brukar växa. En Jack Russel har växt klart betydligt tidigare än en Sankt Bernard till exempel! Men generellt brukar man säga att hunden är färdigväxt mellan 12 och 18 månader.

När det gäller valpar ska man tänka på att rörelserna och motionen inte ska bli forcerade. Det är för de flesta självklart att man inte ska tvinga en valp, eller för den delen en vuxen hund, men jag menar att man ska vara lyhörd för individen och vara medveten om att jag som matte eller husse kan uppmuntra valpen till mer än vad som är hälsosamt för den i och med att peppa, leka och locka den till mer! Även en annan hund kan uppmuntra till att valpen anstränger sig för mycket. Valpen vill så gärna, det är ju så kul! Trots att valpen kanske är jätte trött! Det är detta jag menar med forcerad träning! Min valp är livlig och framåt hela tiden och gör helst mer och mer, oavsett om hon egentligen orkar…

Alla valpar växer olika fort och i olika etapper. Innan de så kallade tillväxtzonerna sluts, skelettet blir hårt, är valpen extra känslig för belastning och överdriven motion. Valpens konstruktion tål helt enkelt inte lika mycket som en vuxen hund. Under dessa tillväxtfaser kan man märka av en viss instabilitet i lederna hos valpen. Den går lite vingligt, den kan ha svårt med avståndsbedömning då den inte har en riktig uppfattning om hur stor den är. En valp som tidigare haft lätt att hoppa upp i soffan och nu börjar tveka på att hoppa upp, befinner sig just nu kanske i en sådan fas där den förändras och växer mycket. Den kanske till och med faktiskt är medveten om att den just nu inte är så stark och tvekar för att be om hjälp från oss människor! Då valpen tappar sina tänder går det åt mycket kalk, så då kan det vara klokt att ta det lugnt med motionen, då kroppen prioriterar tänderna och inte skelettet.

Bara för att valpen tycker det är roligt att klättra upp för branta backar betyder inte att det är bra för den! Har du dessutom en valp av en storvuxen ras kan just klättring i backar eller aktiviteter som innehåller mycket hopp vara direkt olämpligt!

Hasen, hundens motsvarighet till häl, är en komplicerad del som hålls ihop av plantarligamentet. När hasen växer och samtidigt utsätts för hög belastning kan detta ligament ta skada och bli uttöjt, något som inte kommer att gå tillbaka!

Däremot ska man självfallet inte tro att valpen är gjord av glas! Den behöver pröva och lära känna sin kropp. Den behöver pröva att gå på olika underlag, i varierande terräng och pröva på backar och sluttningar.

Vad är målet att hunden ska klara av som vuxen? Allt man förväntar sig att ens hund ska kunna göra när den är stor, ska den ha prövat på som valp. Bor man i på tredje våningen utan hiss, ja då behöver valpen träna på att gå i trappor mer en den som bor på markplan, men ta hänsyn till individens förutsättningar och testa lagom. Ska valpen bli en draghund när den blir stor, då är det relevant att den fått vara med och sprungit kortare turer i spannet för att prova på! Det viktiga är att valpen endast ska bära sin egen vikt och utföra aktiviteten helt utan tidspress! Räkna inte på hur långt och länge ni har aktiverat er valp. Tänk hellre på hur den aktiveras!

Blir valpen halt, svullen eller påvisar smärta och ovilja att röra sig måste veterinär uppsökas! Det är inte normalt att en valp har ont eller känner sig stel!

Tack till valparna och deras hussar och mattar som delade med sig av bilder! Aussien Nisse, drevern Brasse, golden retrievern Rozzy, Hälleforshunden Atlas och schäfern Zehra!